Natur i Öreälvens dalgång

Öreälven, som är en av kommunens två stora älvar, har sina källflöden på Stöttingfjället i gränsområdet mellan Lycksele, Vilhelmina och Storumans kommuner. På väg ned mot havet rinner den genom Bjurholms och Nordmalings kommuner. Den är 22,5 mil lång och har en fallhöjd på 550 meter.

Liksom Lögdeälven är Öreälven en typisk norrländsk skogsälv. Det innebär att den har hela sitt nederbördsområde inom skogslandet och inte är beroende av snösmältningen i fjällen. Området har extremt få sjöar som kan hjälpa till med utjämningen av vattenflödet. Det betyder att älven ändrar utseende många gånger per år och att vattenståndet kan bli mycket högt vid ihållande regnsomrar. Både Öreälvens och Lögdeälvens dalgångar är mycket kuperade med några av landets högsta nipor och en mängd djupa raviner. Älvarna slingrar sig bokstavligen fram i landskapet och bildar många meanderbågar.

Öreälven har varit livsnerven för bosättning och aktiviteter i området genom tiderna. Många av de smultronställen som tas upp i det här kapitlet vittnar om arbete från människohand, även om det är så länge som för tre tusen år sedan.

Hela Öreälvens naturområde är skyddat enligt bestämmelserna för Natura 2000. Natura 2000 är ett nätverk av Europas allra mest värdefulla områden. Till de områden som klassas som bevarandevärda enligt Natura 2000 följer också en plan som beskriver hur naturvärdena kan bibehållas. Länsstyrelserna ansvarar för det arbetet.

Med detta som utgångspunkt är det lätt att hitta smultronställen längs Öre älvdal.