Flyttblocket i Ytteravan

Flyttblocket i Ytteravan är det ena av två jättestenar som genom istidens och landhöjningens försorg hamnat mitt i Kronörenområdet. Det ena flyttblocket, runt som ett ägg och med lilla änden upp, var förr synligt långt ute till havs. Nu måste man ta sig till Gumpfjärden för att se detta mäktiga flyttblock. Den andra jättestenen står på Ytteravans strand.

Enligt sägnen var det två gubbar som var ovänner och som i ren ilska slungade iväg var sin storsten mot varandra. Roland Eriksson har skrivit ned berättelsen om de två:

”I gamla tider levde inte så många ute i skärgården. På Kronören–Långron bodde en som hette Kal Pers’n och på Storängslandet en som hette Janne. De här gubbarna var bägge stora och starka och ganska hetlevrade. En gång blev de ovänner om sälfångsten, båda beskyllde den andre för orättfärdigt handlande. De började gräla om saken och eftersom de hade flera kilometer öppet vatten emellan sig fick de lov att höja rösten ordentligt för att höra varandra. Folk i byarna inåt land, som Storfall, Mullsjö, Djupsjö och Örsbäck, undrade om åskan gick ute till havs, fastän himlen var klarblå. Till sist blev Janne riktigt arg och fick tag på en ordentlig sten på 8–10 kubikmeter som han kastade iväg mot sin antagonist. Han missade dock grovt. Stenen hamnade på andra sidan ön där den studsade och gjorde stora gropar i berget som blev till små tjärnar. Den stannade slutligen vid Ytteravan och där ligger den än.

Kal Pers’n blev förstås stött över Jannes stenkastning och sökte fram en ännu större sten, som han hyvade iväg mot Storänget. Den var dock för stor och tung så den hamnade i strandkanten där den ställde sig på högkant. ”Nu fick du ett kyrktorn!” ropade Kal Pers’n innan han gick för att få sig en bit mat. Sedan dess kallas stenen för Storängskyrkan.”