Kungsstenens ursprung

När kung Gustav V och drottning Viktoria gjorde sin Norrlandsresa 1921 passerade de Nordmaling. Så här berättar Gunnar Vesterlundh från Öre:

Inför detta celebra besök föddes en idé att resa en sten till minne av händelsen. Sagt och gjort. Pengar samlades in och man gick till verket. Den första stenen, som bröts i Örsbäck, gick av på mitten vid lastningen. Nu blev det knappt om tid men en sten skulle fram. Sonderingar gjordes och ett bra ämne fann man i Öre. Det gav markägaren Augusta Eriksson ett gott förhandlingsläge. Hon begärde och fick 200 kronor. Det var mycket pengar på den tiden.

Stenbrytningen gick bra och lastningen påbörjades den 2 juli 1921, en vecka före kungaparets genomresa. Stenen som beräknades väga 8 ton, lastades på en järnhjulsvagn. Framforslingen till Riks 13 blev mödosam. Marken var inte tillräckligt bärig så man fick lägga plank under hjulen. Ett uppbåd av män och kvinnor lyckades till slut slita vag-nen en kilometer genom skogen fram till Riks 13. Då utbrast Nanny Pettersson: ”Om int vi kvinnfalk hadd hjart dell, ha je int fått fram´n.”

Sträckan Öre–Nordmaling drogs vagnen av en bandtraktor från Olofsfors bruk. Stenen blev klar i tid men den historiska dagen var kungaparet rejält försenat. Bland åskådarna stod en luffare, otålig över dröjsmålet: ”Kom int kungen nu, få han int se mej.”

Kungsstenen står idag i centrala Nordmaling utanför kyrkmuren och minner om kungaparets genomresa den 9 juli 1921.